Julklappens historia
Julklappstraditionen har utvecklats från gamla sedvänjor där en ”klapp” var en skämtsam gåva som kastades in genom dörren. Ursprungligen kunde det vara ett vedträ eller en halmdocka, och namnet ”klapp” kom av ljudet när den kastades in. Under 1700- och 1800-talet spred sig traditionen i borgerliga hem och utvecklades till att mer likna dagens julklappar, med början med hemgjorda presenter och senare köpta varor efter andra världskriget.
Från skämt till gåva
Skämtklappar: Från början var ”klappar” ofta skämtsamma föremål, som ett vedträ eller en täljd docka, som kastades in genom dörren av ungdomar, därav namnet.
Rim och gåtor: Denna tradition utvecklades där mottagaren skulle gissa vem som gett gåvan, ofta baserat på ett rim eller en gåta som följde med klappen.
Föregångare till tomten: I vissa fall var det julbocken som var den skrämmande figuren som kunde knacka på dörren och slänga in en klapp innan den försvann.
Utvecklingen av dagens tradition
Spridning till borgerliga hem: Under 1800-talet blev det allt vanligare i borgerliga hem att ge varandra julklappar, vilket blev en del av firandet.
Jultomtens roll: Jultomten ersatte gradvis julbocken under slutet av 1800-talet och blev den snälla figuren som delar ut gåvor.
Hemgjorda till köpta: I början var julklapparna oftast hemgjorda, men efter andra världskriget blev det vanligt att köpa dem i affärer, vilket ledde till att julklappsbergen växte.
Dagens tradition
Kalle Anka och klappsäcken: Idag delas julklapparna ofta ut efter Kalle Anka på julafton, och många barn får sina klappar från en jultomte som kommer med en säck.
Modern utveckling: Dagens tradition fortsätter att utvecklas, med fokus på att ge upplevelser eller att skänka pengar till välgörenhet som alternativ till köpta presenter.